biografmuseet.dk
Forord | Søg | Kontakt
Skriv din historie

Danmarks Biografer
Oversigt
Stoleplaner
Litteratur
Biografkalender
Lærredstørrelser

Roadshow
3 Falke Bio
Europa Bio
Kinopalæet
Grand Teatret
Imperial Bio
Lido
Folketeatret


Store Filmformater

70mm Film
Todd-AO / Cinespace 70
Ultra Panavision 70
Super Panavision 70
CineMiracle
Sovscope 70
Super Technirama
Cinerama
Dimension 150
Cinema 180
SHOWSCAN
IMAX Dome
Motion Master

Nyt på biografmuseet

2016 | 2015 | 2014
2013 | 2012 | 2011
2010 | 2009 | 2008
Nyhedsarkiv

Bibliotek
Interview mm.
Film- og Kinoteknik
Filmfestival
Det Store Udland
Sensurround
 

Biografmuseet's Mission
Fra Bornholm til Skagen, Todd-AO er sagen: Læs om 70mm og Cinerama med de store knivskarpe billeder og fantastiske magnetlyd
• Artikler, nyheder og billeder fra den danske biografhistorie
• Alle læsere er inviteret til at skrive deres historie om oplevelser i de danske biografer

Indhold | Opdateret
Ris & Ros | Ansvar
 

Åbnet 1. januar 2005

Copyright © 1985 - 2070 "biografmuseet.dk". Alle rettigheder forbeholdes.
 

eXTReMe Tracker

Besøg in70mm.com om 70mm film, Cinerama og alle de store filmformater

in70mm.com

 

Fakta om Bildformat
Nr 1, Den 31/10 1990

Tilbage til forsiden
Skrevet af: Mats Kullander, SF BIO. Får kopieras med angivande av ursprungskällan. Renskrevet for biografmuseet.dk af Anders M Olsson, Lund, SverigeDato: 25.03.2017
Vidfilm format 1:1,75

Det finns och har funnits ett antal olika bildformat vad gäller filmvisning på biograf. Med bildformat menas bildens höjd i förhållande till bredden. De flesta biografer har en fast bildhöjd, som regel så högt och lågt man kan komma med hänsyn till takhöjd och siktkurvor. De flesta biografer har formaten Normalbild, Vidfilm (antingen 1:1,66 eller 1:1,85 eller så nära någon av dessa man kan komma) samt CinemaScope. De större premiärbiograferna i våra storstäder kan dessutom köra 70 mm.

I den följande genomgången anges förhållandet i ordning höjd:bredd. Om vi hade ett format som angavs med 1:1, skulle alltså en 1 meter hög duk vara 1 meter bred, medan formatet 1:1,66 anger att en 1 meter hög duk är 1,66 meter bred.

Följande förteckning visar de format som huvudsakligen förekommit och förekommer på våra biografer.

• Gå til Da filmen fik format
 
Læs mere her:

Fakta om Ljudformat

Film- og Kinoteknik

Ting og Sager i det Store Udland

7OMM og andre Storformatfilm Film i Danmark

PDF: Mats Kullander, SF BIO, "Fakta om Bildformat". Nr 1, Den 31/10 1990

Internet link:

Stumfilm format 1:1,33

Detta format kom till redan 1889, standardiserades 1909 och var sedan förhärskande fram till ljudfilmens genombrott. Detta format har inga bildskillnadsstreck mellan bilderna. Förekommer idag endast på specialbiografer som Cinemateket.

• Gå til Stumfilm, Tonefilm og nye Systemer
 
 
Normalbild format 1:1,37

När ljudfilmen kom i skarven mellan 20-30-talet, behövde man göra plats för ett ljudspår (s k soundtrack). Detta lades t v om filmens bild och för att uppnå proportionen 1:1,37 lade man in ett bildskillnadsstreck.

Detta format förekommer idag på äldre filmer, exempelvis Disneys tecknade kortfilmer. Tyvärr körs dessa filmer numera ofta med objektiv avsedda för vidfilm, vilket leder till att över- och underdelen av bilden försvinner.

Våra TV-apparater har detta format (än så länge ...)
 
 
Vidfilm format 1:1,66

Detta format används till största delen vid europeisk filmproduktion. Bildskillnadsstrecket är något bredare än för normalbild.

• Gå til Demonstration af Widescreen paa Fanø
 
 
Vidfilm format 1:1,85

Detta är det ursprungliga vidfilmsformatet och lanserades 1954 av Paramount under namnet VistaVision. Detta format har en tjockare bildskillnad, man utnyttjar alltså inte filmens hela yta (det ser faktiskt ut som om bildskillnadsstrecken är lika stora som bilden!). Höjd/sidoförhållandet gör att detta format blir större (= bredare) på duken om man har ett separat vidfilmsobjektiv som förstorar bilden mer än för vidfilm 1:1,66.
 
 
Om man kör detta format med samma objektiv som till 1:1,66, kommer man att få en svart kant upp- respektive nedtill. Om man däremot använder ett objektiv för vidfilm 1:1,85 till en film som är inspelad i 1:1,66, så kommer bara mittendelen av bilden att visas, man får m a o "halshuggna skådespelare".

Finns bl a under namnet VistaVision.

Det nya TV-systemet HDTV (High Definition TeleVision) kommer att ha detta format.

• Gå til Hvad er VistaVision?
 
 
Cinemascope format 1:2,35

Detta format, som uppfanns redan i slutet av 20-talet, lanserades kommersiellt av Fox 1953 i ett försök att ta upp kampen med TV. Man använde oftast samma bildhöjd som till Normalbilden, men bilden blev alltså i det närmaste dubbelt så bred. Bilden på själva filmrutan är ihoptryckt i sidled (alla skådespelares kroppsproportioner är lite som Tage Erlanders). När bilden visas på bio använder man först ett objektiv som ger bilden rätt höjdstorlek, därefter en s k anamorf som gör den bilden dubbelt så bred. Detta format har mycket mycket tunna bildskillnadsstreck. Dessutom försågs filmen med 4 st ljudspår (Vänster, Mitt, Höger samt Effekt) vilket gjorde att man kunde köra filmen med ett mycket bra stereoljud.
 
 
Detta skedde dock bara under de första åren, därefter gick man över till vanligt optiskt monoljud. När en Cinemascopebild visas i TV, visar man den antingen i brevlådsformat med tjocka svarta streck upptill och nertill, eller i en kopieversion där man låtit TV-formatet visa den för filmen väsentliga delen av bilden, varvid nästan hälften av den ursprungliga filmen går förlorad (Cinemascope-film är bäst på bio!).

Finns bl a under beteckningarna Panavision, Todd AO 35, Franscope, Dyaliscope, Totalscope, Tohoscope, Sovscope, Agascope och Technoscope.

• Gå til
Hvad CinemaScope Byder på
 
 
70 MM format 1:2,2

Detta format, som fanns i begränsad omfattning redan 1898 samt i slutet av 20-talet under namnet Grandeur 70, lanserades kommersiellt 1955. De stora bildformat på 35mm film som kom i mitten av 50-talet var inte alltid så tekniskt fulländade eftersom större förstoring av bilden också medförde större krav på projektionen. Man uppnådde helt enkelt en gräns för hur stor bild man kunde ha. Genom att göra filmen dubbelt så bred kunde man visa filmen på jättedukar utan att försämra bildkvaliteten. Dessutom fick man plats för inte mindre än 6 st ljudspår på filmen (Vänster, Mitt, Höger, Vänster ytter, Höger ytter samt Effekt) vilket gjorde att publiken fick en fantastisk närvarokänsla.
 
 
De första filmerna (Oklahoma!, & Jorden runt på 80 Dagar m fl) kördes dessutom med högre hastighet i projektorn (de kördes med 30 bilder/sek istället för som vanligt vid ljudfilm 24 bilder/sek) vilket gav en helt flimmerfri och stabil bild och ett ännu bättre ljud.

Formatet finns bl a under beteckningarna Todd-AO (efter den optikfirma American Optical Company vars optik möjliggjorde formatet), Super Panavision samt Super Techniscope.

• Gå til Film fotograferet i Todd-AO og Cinespace 70 og vist i Danmark

Det finns också en mängd olika 70 mm-format som bygger på att bilden breds ut med anamorfiska objektiv (se CinemaScope). Bland dessa finns Ultra Panavision 70 med formatet 1:2,7.

Ett antal specialformat som kör 70 mm-film horisontellt i projektorn används mest i specialbyggda biografer och kör dokumentära filmer av typen "Man in Space" eller berg- och dalbanefilmer. De vanligaste är:
 
 
IMAX format 1:1,315. IMAX i Poitiers, 1992. Foto: Thomas Hauerslev

Körs alltså med 70 mm-film (15 perforeringshål per bild, mot 35 mm:s 4 och 70 mm:s 5) horisontellt i projektorn, vilket ger en bildruta som är nästan 10 gånger så stor som en vanlig 35 mm-film. Man kan alltså förstora upp bilden till enorma dukstorlekar. En av de största ligger i Bryssel och är ca 23 x 30 meter!
 
 
OMNIMAX Dome-format. Omnimax i 2016, København. Foto: Thomas Hauerslev

I princip samma system som IMAX, men i lokaler med dome-tak. Används mest på planetarier o dyl. Den närmast belägna är Tycho Brahe-planetariet i Köpenhamns centrum, som förutom fin projektion även har en fin, fräck, dansk design på huset.

• Gå til IMAX Biografer i Skandinavien
 
 
SHOWSCAN format 1:2,21

Systemet bygger på den "vanliga" 70-mm breda filmen, men filmen går igenom projektorn med en hastighet av 60 bilder per sekund, vilket ger en helt flimmerfri bild, som gör att verklighetsupplevelsen blir helt enastående!

Tack vare den enastående projektion man erhåller kan man även här förstora upp bilden till mycket stora dukar. Även detta system används ännu så länge uteslutande till specialfilmer med 10-30 minuters spellängd. Showscan-biografer finns bl a i Bryssel och Paris.

• Gå til Spacebio - SHOWSCAN i Græsted

• Gå til High-Impact biografer - Sådan!
 
 
SHOWSCAN DMS (Dynamic Motion System). SHOWSCAN i Poitiers, 1992. Foto: Thomas Hauerslev

Samma projektion som ovan, men projektionen är kopplad till ett hydrauliskt system som gör att varje stolsrad i salongen rör sig synkroniserat med handlingen. Används med ca 3 minuter långa filmer av typen "Berg och Dalbana" och "Vansinnesfärd på motorcykel". Ett annat fabrikat av detta system, Turbo Tour, där stolarna rör sig parvis istället för radvis finns sedan 1990 på Liseberg i Göteborg.

De hittills uppräknade projektionsformaten är de som varit och är vanligast. Bland övriga format som förekommit, kan nämnas.
 
 
Cinerama format 1:2,6

Detta format lanserades 1952 och använde sig av tre projektorer som projicerade varsin tredjedel av bilden. Dessutom fanns en separat ljudprojektor som återgav 7 kanaler. Ett magnifikt system vars svagheter var att det var dyrt, svårhanterligt med tanke på kravet på absolut synk samt krävde enorma dukar. I Sverige kördes detta format på Vinterpalatset.

En "primitiv" variant av projektion från tre projektorer på bred duk gjordes av Abel Gance med storfilmen Napoleon 1927. Systemet kallades Triptyck men användes på ett mycket litet antal biografer.

• Gå til Mine damer og herrer, "Dette er Cinerama"!
• Gå til CINERAMA kommer tillbaka
 
 
Cinemiracle format 1:2,55

Detta format var en vidareutveckling av Cinerama och lanserades med filmen Windjammer 1958. Den stora skillnaden låg i att man vid projektionen lät de två sidoprojektorerna projicera ut på duken via speglar, vilket gjorde att det var lättare att finjustera de små kanter som uppstod mellan respektive projektorbild. Kördes i Sverige på Vinterpalatset, Draken i Göteborg samt Royal i Malmö.

 
 
Magnascope format 1:1,37

Detta format var egentligen bara ett sätt att förstora upp den vanliga bilden vid spektakulära scener, exempelvis vid stora musikfilmers stora avslutningsnummer. Man använde sig av ett speciellt objektiv som "zoomade" upp bilden. Användes huvudsakligen under åren 1926-1953, då det ersattes av de format som beskrivits ovan.

 
 
  
Gå: tilbage - op
Opdateret lørdag, 20 maj 2017 18:04:46