| |
Fakta om Ljudformat
Nr 2,
Juli 1996 |
Tilbage til
forsiden
|
Skrevet af:
Mats Kullander, SF BIO.
Får kopieras med angivande av ursprungskällan. |
Dato:
20.05.2017 |
Under de över 100 år som biografvisning existerat har det funnits många
olika system för att berika bildupplevelsen med ljud.
De första filmerna som visades från 1891 i Edisons Kinetoscope (ett
sorts "tittskåp" med korta filmsekvenser) beledsagades
av ljud från Edisons uppfinning fonografen. Man tittade i en liten ruta
och lyssnade samtidigt till musik med hjälp av "ljudslangar" som fungerade som en sorts forntida hörlurar (se bilden nedan t
h ).
Redan från 1895 när film började projiceras på duk, kom en flora av
system. Till att börja med byggde de flesta på att man hade
en fonograf eller grammofon i salongen, som kopplades mekaniskt till
projektorn. Maskinisten fick justera synkroniseringen
mellan ljud och bild under hela föreställningen. Resultatet lär ha varit
mer fascinerande än perfekt...
I och med utvecklandet av elektrisk ljudförstärkning runt 10-talet kunde
man börja med att ha ljudbäraren (skivan eller cylindern)
närmare projektorn, vilket underlättade mekaniken för synkronisering.
Dessutom kom ett antal system där ljudet kopierades in på
filmen, bredvid bilden.
|
Læs mere her:
Fakta om Bildformat
Film- og Kinoteknik
Ting og Sager i det Store
Udland
7OMM og andre Storformatfilm Film
i Danmark
PDF: Mats Kullander, SF BIO, "Fakta om
Bildformat". Nr 1, Den 31/10 1990
|
Ett antal personer utvecklade tidigt sådana system , bland annat;
• Eugene Lauste, Frankrike 1910
• Engl, Massolle, Vogt, Tyskland 1922
• deForest, USA 1923
• Petersen och Poulsen, Danmark 20-talet
• Bergdahl, Sverige 20-talet
Dessa ljudsystem får dock ses mer som tekniska experiment. Det var först
i slutet av 20-talet,i och med radions genombrott, då biograferna
behövde ta fram något som drog folkmassorna från hemmet igen, som
ljudfilm fick sitt kommersiella genombrott.
Följande förteckning anger de format som huvudsakligen förekommit och
förekommer på våra biografer:
|
|
Vitaphone
|
|
Detta system lanserades 1926 och fick sitt stora genombrott i och med
premiären av Al Jolsons "Jazz Singer". Det vid denna tid konkurshotade
bolaget Warner Brothers behövde akut penninginjektion och köpte
rättigheterna till detta ljudsystem av det lilla bolaget Vitagraph.
På projektorn monterades en skivspelare som var mekaniskt ihopbyggd med
bildvisningsdelen. Skivorna spelades inifrån och ut (annars hade
den tunga pickupen ramlat av eftersom skivan omedelbart körde igång med
sin normala hastighet 33,3 varv per minut). Det gick åt en skiva per
tiominutersrulle. Ljudet var faktiskt mycket bra, men systemet var
opraktiskt och skivorna kunde bara spelas ett begränsat antal gånger
eftersom
pickupernas tyngd slet ner skivorna fort. Runt 1931-32 övergavs detta
system.
|
|
Optiskt Ljud På Filmen
|
|
Det optiska ljudspåret användes under ljudfilmens första år framför allt
av filmbolaget Fox till deras journalfilmer, den första1926.
Principen bygger på att man har ett eller två ljudspår på filmen, i den
moderna versionen två "pärlband" som släpper igenom olika mycket ljus
till en ljuskänslig mikrofon som kallas fotocell eller fotoelement. Ju
mer ljud som avbildas, desto större blir de ljusa fälten på ljudbandet.
Därmed kommer mer ljus på fotoelementet. Dessa ljusimpulser omvandlas
därefter till "ljudimpulser", förstärks och går ut genom biografens
högtalare.
|
|
Magnetiskt Ljud På Filmen
|
|
I och med introduktionen av Cinemascope med dess breda bild uppkom
behovet av stereofoniskt ljud, med flera kanaler som fyllde ut bilden.
De tidiga Cinemascopefilmerna hade fyra magnetband (av samma typ som
finns i dagens kassettband) klistrade på filmremsan på båda sidor
om perforeringshålen.Varje magnetband bar en ljudkanal, systemet gav
alltså vänster, mitt och höger kanal bakom duken och en effektkanal
som var placerad baktill och på sidorna i salongen. Systemet var dyrbart
i kopietillverkning och det magnetiska ljudet var också känsligt för
magnetiska fält, som det finns gott om i ett maskinrum. I och med den
kommersiella lanseringen av digitalt ”optiskt” stereoljud försvann i
praktiken magnetljud för film. Det som finns kvar är magnetljud för 70
mm-film som då har plats för ytterligare två kanaler bakom duken
och alltså ger sex kanaler.
|
|
Dolby Stereo
|
|
De flesta former av icke-digital ljudåtergivning innehåller brus. Om man
sätter på ett tomt kassettband i en bandspelare hör man att det brusar,
men om man trycker in knappen för brusreducering minskar bruset. Det
mest lyckade systemet för brusreducering togs fram under tidigt 70-tal
av en man som hette Ray Dolby. Principen för systemet är att det
filtrerar bort bruset när ljudets egen nivå är så låg att bruset kan
höras, d v s ej
maskeras av filmens eget ljud. När ljudet däremot är så högt att bruset
ändå inte hörs, filtreras det inte bort. En annan del av Dolbys system
för biografer, som ofta blandas ihop med brusreduceringen, är den enhet
som "förvandlar" de två optiska ljudkanalerna till ett 4-kanalssystem. En elektronisk enhet i förstärkaren
kodar av vänster-, mitt-, höger- och effektkanaler, som kodats in
tidigare.
Effektkanalen, som också kallas surroundkanal, kan också vara
stereofonisk och kallas då splitsurround. Det är kombinationen av
brusreducering
och dekodern för 4-kanals stereo som i dagligt tal kallas 4-kanal Dolby
Stereo eller Dolby A.
|
|
Dolby SR (Spectral Recording)
|
|
Dolby Spectral Recording är en vidareutveckling av Dolbys
brusreduceringssystem som innebär att ljudet får större dynamik, lägre
distorsion och
bättre återgivning av transienter. På vanlig svenska betyder det att
ljudet får bättre klang, mindre störningar och bättre återgivning av
höga ljudvolymer
som kommer snabbt, exempelvis blixtnedslag. Man ansluter en separat
SR-enhet till Dolbyenheten. Min personliga åsikt är att
kvalitetsskillnaden
mellan Dolby A och Dolby SR är mycket stor
|
|
THX (Tomlinson Holman eXperiments)
|
|
Är egentligen inte bara ett ljudsystem, utan ett system för att skapa en
hel biografupplevelse. THX utvecklades av ett av George Lucas
(producenten
till bl a Star Wars-filmerna) bolag, som ett led i att förbättra USA:s
biografbestånd.
Systemet ställer mycket stora krav på biografen;
* inga bakgrundsljud i salongen (från fläktar o dyl).
* inga störningar från foajé eller lokal intill
* inga ekoeffekter (korrekt efterklang)
* siktkurvor och vinklar har hårda krav
* projektionen skall vara rak, max 5%projektorvinkel
* ljudutrustningen skall vara godkänd av THX och är idag den bästa som
finns att köpa för dyra pengar. Systemet innefattar också ett
delningsfilter som tillverkas av THX
* Årliga kontroller från THX garanterar kvaliteteten
I korta ordalag är alltså THX ett system som innebär att man i perfekt
anpassade biografsalonger sätter in det bästa ljudåtergivningssystem som
finns att få,
vilket bl a inkluderar Dolbys ljudsystem. Systemets krav gör att det är
mycket svårt att erhålla THX-certifikat för äldre biografer. Även om
ljudet är perfekt
är det i dessa lokaler mycket svårt att få till en passande salongsform
och så stora dukar som krävs. Systemet används därför mest till
nybyggnation och till
de riktigt stora premiärbiograferna. På SF har vi idag (juli 1996)totalt
17 THX-salonger.
|
|
Digitalt Ljud
|
|
Det digitala sättet att återge ljud är redan på väg att bli lika
dominerande på biografsidan som CD-ljudet har blivit på hemmamarknaden
och anledningen är
densamma - man får här ett helt brusfritt ljud med en fantastisk
ljudkvalitet!
Systemets ljudinformation består av ljud som omkodats till ettor och
nollor. Dessa ettor och nollor kodas sedan tillbaka till "ljud" i
förstärkaren och blir så
brusfritt att man inte behöver något brusreduceringssystem. Stora
fördelar är också att ljudet blir okänsligt för repor på filmen och att
kanalerna blir helt
diskreta (det betyder att kanalerna inte "läcker" ljud till varandra).
Det problem vi idag upplever är att tre olika system slåss om
biografmarknaden och att
de dessutom inte är kompatibla. Detta innebär att investeringskostnaden
för en biograf är mellan 75.000 - 150.000 kronor per ljudsystem, förutom
de eventuella övriga uppgraderingar av ljudsystemet som måste göras. Dock
börjar många kopior komma där flera olika system ligger inkopierade på
filmen.
|
|
Dolby SR-D
|
|
Utvecklat av Dolby. Systemet har det vanliga ljudspåret kvar och
istället har den digitala delen lagts mellan perforeringshålen. Detta
gör att man kan köra
med det vanliga optiska (Dolby SR) ljudspåret om något skulle hända med
det digitala (ljudet går över automatiskt, så snabbt att det inte märks
mer än som
ett svagt klick i högtalarna). Dolbys system har funnits sedan 1991 och
är därmed det äldsta av de tre systemen. Bland de filmbolag som använder
SR-D finns
bl a Buena Vista (Disney) och Warner. SF har idag 26 salonger som kan
köra SR-D
|
|
DTS - Digital Theatre System
|
|
Digital Theater System är ett digitalt system som också behåller det
optiska ljudspåret, men därefter slutar likheterna. Här ligger istället
ett litet tunt styrspår
(en tidskod) mellan ljudspåret och bilden. Detta styrspår synkar in en
separat CD-ROMspelare som alltså återger filmljudet. Systemet har
fördelar i form av ett
bra pris samt att styrspåret på filmen endast används till att styra
skivorna - ljudet behöver inte komprimeras lika mycket som i övriga
system.
En nackdel kan dock vara att det digitala ljudet ligger på en separat
CD-ROMskiva, vilket kan orsaka distributionsbekymmer. Bland de bolag som
kör med detta
ljud finns Universal, Paramount och MGM. SF har 41 salonger som kan köra
DTS
|
|
SDDS - Sony Dynamic Digital Sound
|
|
Det senaste digitala systemet Sony Dynamic Digital Sound har tagits fram
av Sony. Även här finns det optiska spåret kvar som reserv och för den
digitala informationen använder man sig av filmens ytterkanter. Detta system kan ha upp
till åtta kanaler - vänster, vänster inner, mitt, höger inner, höger,
vänster effekt, höger effekt samt subwoofer. Systemet är mycket
förfinat, bland annat kan ljudkurvor ställas in med PC som lagrar
informationen från varje salong. I och med att båda ytterkanterna på filmen används, är den yta som kan avläsas ganska stor, vilket
ger bra precision. Om alla åtta kanalerna utnyttjas är detta det system
som ger den största ljudupplevelsen, men det förutsätter en bra ljudmixning. SF har idag 9
salonger som kan köra SDDS.
|
|
|
|
Gå:
tilbage
- op
Opdateret
søndag, 02 februar 2025 11:55:35 |
|
|